Se där ja! Nu har jag fått tummen ur att klura ut en alldeles egen serie efter 10år som serietecknare. Då jag inte är begåvad med så mycket fantasi för att komma på något som ingen annan redan kommit på...

...så fick jag sno karaktärerna rakt av från mitt eget liv...Mina hästar, övriga djur och Gubbe har ju ingen annan tecknat förut, så så fick det bli!

Ska väl inte sticka under stolen med att det inte ens va jag som kom på det...En person på tidningen fick ett julkort av mig...detdär jag brukar skicka ut...med skämtteckningar på oss här på gården...och tyckte det va ett gäng lustiga figurer och påpekade detta...

-Du skulle inte kunna göra en serie av de där på julkortet? sa han

-Kanske det? sa jag i samma andetag som min hjärna fullständigt rivstartade!

Jag gjorde ett pilotavsnitt och det föll personen ifråga och dessutom resten av redaktionen i smaken så då var det bara att teckna på!

Ideerna bubblar upp och ner och hit å dit i hjärnan och jag stör mig kopiöst på att jag inte kan rita i samma hastighet som jag tänker!

 Dessutom kan familj, vänner och bekanta(särskilt de med hästanknytning...he he) ligga pyrt till som seriefigurer, vilket lätt kan bidraga till ökad fantasi...särskilt om de gör något kul som man kan putta in i sammanhanget...

 Men min absolut största källa till inspirationen är ju förstås Sixpack och Maja och det är de som är huvudpersoner...flåt...huvudhästarna?...i serien som redan har kommit ut i två episoder i tidningen Min Häst!

 Vill Du läsa episod två så finns den faktiskt i skrivandets stund att beskåda i numret som finns i butik nu!

 Jag skall i ärlighetens namn säga att jag tycker det är görsköj å göra serien-nu hoppas jag bara att den skall bli omtyckt av de/ni som läser den oxå....

 Om Du skulle råka läsa tidningen så får Du gärna tycka till om "I StaLLeT På StäLLeT" genom att skriva en kommentar här på bloggen!

               Maja är huvudpersonen i serien i numret som ligger i affär NU!

På Återhörsel!

Eiram-nykläckt seriefigur...

                                                  
       foto:Emelie Lindohf                                         

Kära Min Häst-läsare!

Äntligen är det då klart och Er trogna väntan är över!

Vinnarna i Manustävlingen 2010 publicerades i nr 21/22 som kom ut förra veckan. Är ledsen att Ni läsare som följer bloggen fick vänta på besked här, men ibland räcker inte tiden riktigt till...Men här är de!

Amanda Thunholm, Nyköping, Sverige

Tanja Stam, Vuohijärvi, Finland

Nella Tuomi, Vastinki, Finland

Emilia Svedlind, Oxelösund  

GRATTIS till Er ALLA det skall bli sååååå roligt att teckna Era fantastiska manus!!!!

Ett STOOOORT tack till alla som deltagit, ni är sådana skrivartalanger där ute i landet och i vårt Finska grannland! Helt sanslöst! Manustävlingen ska ju gå igen, så tveka inte å sök till 2011 års tävling när den utlyses!!!!!!!!!!!!!

Håll utkik här på bloggen så finner ni nog snart lite bilder från serierna....

På Återhörsel

Eiram-Stolt prisutdelare!

Sådär ja, nu är det gjort !

Här kommer en liten bildserie på dagens event....

Maja agerade brudnäbb!

Vackra rara snälla Maja som nog tyckte jag betedde mig mycket underligt...dessutom tyckte hon att detdär färska örthöet hon har i näven var MYCKET lockande och hon förstod inte varför hon inte fick äta det....

Allvarligt talat-hur kan man bli ett nervvrak över å träffa sin blivande man som man trots allt levt ihop me i 10år!! märkligt....

Efter en ceremoni som kändes som en evighet trots sina fjuttiga fem minuter va det dags för lite mer ädelmetall/ädelstenar på näven

Mycket märkliga di är di där tvåbeningarna....

OMELETT va det va? Tänk att man måste visa de där tvåbeningarna hur det ska gå till!!!

Emelie Lindohf var givetvis vår bröllopsfotograf och vi är sååååååå otroligt tacksamma för hennes sanslöst flinka och proffessionella avtryckarfinger som förevigade vår dag!!!!

Här kommer mer bilder   

Dethär var det närmaste vi kom en altargång... man tager va man haver...

Månskensbonne me fru....

Kolla va det går å gräva fram ur gömmorna...eller ja...bakom hatten...öh?

Ett familjefoto med decimerad personal

-Världens vackraste fru! säger min man till mig att jag ska skriva...han sitter fakatiskt bredvid mig när jag skriver detta inlägg. För att vara riktigt ärlig så gör vi ju faktiskt detta inlägg ihop!

Jag säger;

-Självklart inget bröllop utan en SAAB...fick dock nöja mig me en V6kombi istället för en cab-å V4an står i mörkt utrymme-och GrålleV6 matcade ju ändå klänningen litte!

Klänningen är sponsrad av mina älskade föräldrar! TACK så innerligt!!!!!!!

En liten bild till som min kära älskade man tyckte riktigt mycket om!

Så här är baksidan. Är supernöjd med hur Frisör Rebecka lyckades tämja ett av världens mest otämjda hår....  

Här är hela gänget som tvångsrekryterades till dagens event. Från vänster;

Leffe-ponken, Min mans dotter, Min man, jag, fröken Robertsson och sist men minst Fräsa som gav sig katten på att va med på kort oxå!

Efter alltihopa va det tilltugg

Det här är världens bästa man och är orsaken till att jag numera inte heter Marie Bergström längre....

För från och med idag heter jag Marie Bolk

och jag är världens lyckligaste!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

!!!!!!!!

Ett stort Tack till vigselförättaren Maud som va helt fantastisk!!!TACK!!!

På Återhörsel!

Eiram-som fortfarande ändå är Eiram

Så där ja, nu var man hemma igen efter en otroligt lärorik utbildningsvecka i Integrerad Ridkonst på Johannesberg (som ligger 45 mil bort, ungefär mellan Gottröra och Rimbo utanför Stockholm.)

 Denhär gången åkte vi utan resesällskap upp,  men på hemvägen fick vi trevligt sällskap av Danska M med sin goa PRE-valack Mario, som passade på att mellanlanda hemma på Gårn över natten innan fortsatt avresa mot Danmark. Tanken är att detta skall bli tradition, då det kan vara skönt för Mario med matte att mellanlanda när de ska åka låda så långt. Och jag tycker ju alltid det är kul med lite påhälsning av folk å fä!

FÖLJANDE TEXT KAN VERKA STÖTANDE. KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS! 

Resandet gick i stort bra förutom en lasbilschaufför på hemvägen som missuppfattat det hela och trodde han satt i en F1-bil....han fick nämligen för sig att göra en omkörning av mig (som låg i en hastighet av 80km/h) i uppförsbacke med dolt krön på den smalare delen av E20, utan mitträcke och med mötande trafik som dök upp när lastbilen passerade krönet...jag kom på mig själv med att hålla ena handen för ögonen (spretade dock med fingrarna lite...) och insåg att nu smäller det, nu smäller det...de mötande bilarna lyste rött i mörkret och kastade sig så långt ner mot diket de vågade...det hade de aldrig hunnit det om de hade mötts på krönet....jag fick ju oxå bromsa kraftigt och köra åt sidan för å inte bli av med kofångarn när den ursäkta utrycket...JÄVLA IDIOTJÄVELN gjorde allt för å preja mig av vägen och när jag hämtat mig så var jag nästan stillastående ute på vägrenen.  Så nära å bevittna en frontalolycka live har jag aldrig varit...Lastbilschaufförshelvetet med fordon gick inte å jaga ikapp eftersom jag inte ville utsätta min kära pålle för mer oförnuft denna kväll i alla fall. Det var nog tur för min hälsa att jag hade Pållelåddan bakom.....      

VÄL HEMKOMMEN TROTS ALLT

Jag är ganska trött nu egentligen, men det känns ändå som man fortfarande går på nåt märkligt högvarv! Man har matats med information från morgon till kväll men man blir på nåt vis bara mer hungrig! Jag är otroligt glad att jag hoppade på denna utbildning och det ska bli oerhört spännande vad framtiden har att erbjuda!

Denna gång hade jag med mig Sixpack och han skötte sig så bra så jag var så stolt över honom.   Vet ju inte riktigt hur han tyckte jag skötte mig, men jag tycker det verkar som om han uppskattade vår lilla utflykt.

 Men det skar i hjärtat att lämna Maja hemma ensam...usch va hemskt...trots att kär Gubbe tog hand om henne (och de andra djuren) och jag visste att jag va trygg med det, så kändes det mer jävligt (för mig) än jag trodde det skulle göra.

 Dessutom gnäggade inte Maja åt mig när jag kom hem ens...men när jag gick in till henne och kramade henne så kändes det som om hon blev aldeles mjuk och nästan liksom flöt in i armarna på mig. Hade hon vägt 500kilo mindre så hade hon fått sitta i mitt knä i min soffa och bara gosat hela kvällen, Men nu råkar hon ha de där 500kilona extra som gör att vår föråldrade soffa inte pallar det...och inte mitt knä heller för den delen!

 Nä nu får jag sluta sitta framför dumburken för idag, här ska praktiseras kunskap...nåja Maja å jag tar nog en njutbar skogstur med såndäringa kvalitetstid...bara hon och jag  

På Återhörsel

Eiram-trött å glad och ventilerad!

Jag och Sixpack      foto: Emelie Lindohf

 Jag har nu sedan en tid tillbaks läst igenom alla FANTASTISKA svenska bidrag. Tyvärr väntar jag fortfarande på de finska bidragen. Dessa bidrag måste nämligen översättas (jag kan bara yksi, kaksi på finska...  ) innan de skickas till mig. Så jag kan därför inte meddela riktigt än vilka vinnarna är.... men håll Er till tåls!

 Ni skriver så braaaaaaa så det är inte klokt, så himla svårt å välja BARA två!!!

Jag väljer som tidigare nämnt bara ut två svenska och två finska vinnande bidrag denna gång, men å andra sidan kommer tävlingen att gå av stapeln nästa år igen! Så Ni som inte vinner denna gång är så varmt välkommna att prova lyckan nästa år igen!!!!!!

Må väl därute och hoppas Ni allihop haft en härlig sommar!

På Återhörsel!

Eiram-Marie Bergström i valet och kvalet

Jaha så är man igång då med å ta in årets matranson till pållarna. Har bosatt mig på gärdet FIAT 4WD och det blir låååånga dagar. Klippen klarade sig hela varvet runt   tills jag skulle åka hem....vek ihop eländet för färd hemåt och swosh! så ramla kniven ut  Fanstyget var inte helt lätt å få på plats igen, hade akut behövt omvandla mig till en bläckfisk, men på nåt jvla vänster fick jag dit eländet igen, på ren galen vilja ska jag erkänna.

 Muttrande körde jag hemåt för å ställa den på plats och ta ur kniven så kära Gubben lätt skulle kunna skifta till vändarn, men se det gick icke. Då visade det sig att spännarn till kniven hamnat på fel sida av nåt satans stag och där tog mitt tålamod slut. Gubben får assistera, eller flåt...jag får assistera Gubben misstänker jag  

 Men nåväl, det är enna lite trevlig å lurva runt på gärdet oxå. När jag slog gärdet hade jag sällskap av två gör goa rävar som passade på att käka sork för glatta livet. De va som närmast 10 meter från traktorn, rätt härlig naturupplevelse må jag säga om jag bortser från att min älskade tupp och höna antagligen ligger i magen på nån av dem...  

 Hade bara mobilkameran så bilden blev inte så bra...tänk om jag hadde kunnat få plats me den Stooore kameran i traktorn. Vilka bilder det skulle blivit!!!!!! rävar i kvällsol på NÄRA håll!!!!!!!!!!

 Maja har fått en hagkompis har jag sett, den har ungefär samma kroppsform som henne....och så länge den inte bosätter sig under huset e jag glad, den lille grävlingen....  

 Nä nu får jag kojsa!

På Återhörsel!

Eiram-mitt i naturen

Då har den dragit igång igen då, seriemanustävlingen i Min Häst. Sista datum för att man skall kunna delta är den 8e juli.

 Och de FANTASTISKA bidragen bara VÄLLER in!

Jag är så görinponerad av hur ni skriver ni läsare! Helt fantastiskt!

 Tyvärr får jag bara välja ut FYRA serier denhär gången, två svenska och två finska bidrag. Det skär i hjärtat att bara välja så få, men å andra sidan skall seriemanustävlingen gå av stapeln varje år hädanefter! Så då finns det alltså mer chanser att få vara med!

 TACK FÖR ALLA FANTASTISKA BREV OCH BERÄTTELSER!!!!!

Kram till er  alla och

På Återhörsel

 Eiram Mörtsgreb- Marie Bergström så att säga

Sixpack i spanartagen

Sixpack skiljer på katt och katt det har jag förstått.

Randi retar han sig gallfebern på...

Fräsa däremot har jag märkt att han har en viss förkärlek för. inte jaga, bara noppra och nosa på henne med spetsade öron...

FÖRSTA PARKETT PÅ FOTBOLLS VM.

Randi har han vid ett flertal tillfällen använts som fotboll, vilket ser i och för sig rätt kul ut från åskådarplats och Randi har ju ungefär liknande kroppskonstitution som en sådan. Randi verkar uppskatta sin roll som fotboll-till en viss gräns förstås. Det tekniskt fulländande dribblandet från Sixpacks sida, brukar resultera i att Randi "flyger in i mål" dvs. han sätter sig under tråden och stirrar Sixpack i ögonen, Sixpack brukar se nöjd ut med att "göra mål".

 Jag som publik går hellre på en av dessa matcher än en riktig fotbollsmatch, då dessa är både mer spektakulära och gratis att se på. Ett minus dock för matchernas längd, kan ungefär bli 2x40 sek istället för som i vanliga fall 2x40 minuter....Bilden ovan visar dock men ytterst ormrädda Mamma som kryper under "målsnöret". Imponerande manöver....

Här är en bild på min kära Mamma med den store idrottsmannen...Det är ändå lite sorgligt att mamma "slutade" med hästar en gång i tiden. Men jag har minsann lurat upp henne emellanåt på diverse mer eller mindre tama hästar, och hon har både känsla och bra sits så jag är lite stolt över mammsen, ska försöka få med henne ut i skogen nån dag, uppsuttet...det är min plan i alla fall!

Maja håller dock inte på med dylika katt-fasoner, hon ser katter som katter och är go vid dom och låter dem vara ifred i största allmänhet. Ungefär som jag behandlar fotbollspelare/fans antar jag....

På Återhörsel

Eiram-gratis evenemang är alltid bra